Den fyrfaldige olympiern – Håkan Dahlby
2018-08-14 | ACTIVE TRIPS

Vi har träffat den fyrfaldige olympiern och OS silvermedaljör i dubbeltrap skytte – Håkan Dahlby. Han har legat bland världstoppen och eliten i över 17 år. Vi pratar om hans resa och nyckeln till hans framgångar och vi undrar om får vi se honom i ett femte OS i Tokyo 2020? 

Hur kom det sig att du började med skytte?

1972 – Jag sitter i pappas knä och får se när pistolskytten Ragnar Skanåker vinner sitt första OS. Jag minns att jag sa något i stilen med, det där verkar fräckt! Och pappa sa, då måste du börja med en idrott som är en OS-gren. Där och då var det ett frö som såddes, en idé och framför allt en stark vilja att vara med i OS och vinna medalj. Men resan dit har inte varit spikrak. Håkan stannar upp en kort stund och forsätter – När en tanke tänks tillräckligt många gånger och kombineras med en stark vilja och utförande då manifesteras tanken.  

Redan i 8 års åldern tränade Håkan luftgevär och när han var 15 år blev han svensk juniormästare i kaliber 6,55 300 meter mauser. Men i den åldern var det mycket roligare med brudar och fester så skyttet fick vila ett bra tag till fördel för motorcross - där brudarna fanns och sen arbete utomlands som reseledare säger Håkan och skrattar. Roliga minnen skapades men kroppen (levern) behövde en time-out så jag kom hem igen och drog igång skyttet på nytt 1990.

Som svensk mästare i nordisk trap var han på plats som åskådare i OS i Barcelona 1992. Det var då dubbeltrap visades som en uppvisningsgren. (Uppvisningsgren är en sport i vilken man arrangerar tävlingar för att marknadsföra själva sporten, framförallt vid olympiska spelen men även vid andra sportarrangemang.) Då tänkte jag och pappa som också var med, är det nån gång jag ska satsa på en OS-gren så är de nu, när alla är lika oerfarna. Men problemet i Sverige är att det är skralt med sponsorer för vissa OS-satsningar. Så det var först när SOK (Svenska Olympiska Kommittén) gjorde en extra ansträngning och ringde upp mig i januari 2003 det tog fart på riktigt. Och det var även först då jag fick min första mentala coach-Kristiina Pekkola.

Hur mycket har mental träning betytt för dig?

- Den mentala träningen har varit avgörande med tanke på skyttet är en mental sport och det är oerhört viktigt att hålla sig kall när det smäller. Min första coach, Kristiina, lärde mig att arbeta med positiva målbilder. Det var hon som tipsade om att jag skulle se min målbild det första jag gjorde när jag vaknade på morgonen och det sista jag såg innan jag la mig på kvällen. Så jag tog henne på orden och tatuerade in OS-ringarna och Aten 2004 på min högerarm, innan jag ens hade fått en plats i OS-truppen. Folk trodde jag var tokig. Men jag menade allvar, jag skulle med och det gjorde jag. Fem månader senare efter SOK:s samtal blev jag Europa mästare och fick min plats i OS i Aten. Det gäller att vara dedikerad till sitt mål.

Hur mycket av prestationen skulle du säga är mental träning vs fysisk träning?

- På elitnivå och i ett OS final är alla lika tekniskt duktiga i sitt utförande då är det den mentala styrkan som kommer avgöra. De mentala förberedelserna är a och o och det märktes i synnerhet kvällen innan OS-finalen i London.

Jag hade bjudit in ett 40-tal av mina närmaste vänner. Men kvällen innan fick jag veta att biljetterna jag hade beställt långt tidigare var inlåsta i nåt system och de inte komma loss. Mitt nätverk och stöttning var på plats men frågan var om de kunde komma in i stadion och vara på plats väl när det gällde. Den natten blev inte så mycket sömn och på OS-dagen var jag på skjutbanan redan klockan 06.30. Allt löstes bara timmarna innan finalen drog igång men jag kan helt klart säga att utan mina mentala förberedelser så hade den situationen haft en direkt negativ inverkan på min prestation. Så det gäller att vara förberedd, allting kan hända och allting händer, lös problemet och sedan fokusera på uppgiften! Det finns ingen simultankapacitet. Att ha många bollar i luften blir inget perfekt, bara halvdant.

Foto: Marco Dalla Dea

Foto: Marco Dalla Dea

Vad tror du är nyckeln till att du har kunnat hålla på så länge, förutom din passion för sporten?

- Jag hatar att förlora. Jag vill bli bättre och har drivet och viljan för det. Jag vet att det finns nycklar till det, gäller att hitta rätt nyckel bara. Resan är som en labyrint, aldrig rak. Det gäller att kunna vända när man kommer till en återvändsgränd. Jag vågar att prova nya vägar och är duktig på att sätta ord på vad som gör att jag presterar som jag gör. Och det gör att kan analysera mina prestationer och sätta in rätt åtgärder, så tekniskt sätt blir jag fulländad. Resan är allt, det är tjusningen du får en massa erfarenheter, positiva som negativa. Det just de positiva man plockar fram i mentalträning. Hjärnan kan inte skilja mellan verklighet och en tänkt tanke.

Hade du velat ändra på något om du hade kunnat vrida tillbaka tiden?

- Tyvärr har familjet blivit åsidosatt en del för att jag ska nå mina mål. Det är väldigt tråkigt men så ser det ut man måste vara egoistisk under vissa perioder när man satsar för ett OS. Dock ångrar jag att jag inte tillbringade mera tid med mina föräldrar och framför allt med min pappa i slutskedet av hans liv. Pappa gick bort 2012 och mamma 2013 men jag fanns vid hennes sida i slutskedet.

Håkan med sonen Oskar. Foto: Marco Dalla Dea

Håkan med sin fru Charlotta och sonen Oskar. Foto: Marco Dalla Dea

 Och när jag frågar honom om vi får se honom i ett femte OS-Tokoyo 2020 – skrattar han och säger tveksamt:

- Nej men man vet aldrig.

 

Parissa Keyassa – Grundare Active Trips


Resumé skyttekarriär

Håkan Dahlby deltog i OS-finalen 2004 i Aten. Därefter kvalade han in till OS i Peking 2008. Som ett av Sveriges främsta guldhopp i OS 2008, kvalade han inte in till finalen. I OS i London 2012 vann han silver. Under OS-finalen i London tog han sig vidare till finalen som femma av sex skyttar. Inför finalen hade Dahlby tre poäng upp till medalj, men under finalen var Dahlby bästa skytt med 49 av 50 träffar. Det gjorde att han klättrade upp bland placeringarna och slutade till slut på andra plats, endast två träffar efter totalsegraren. Avståndet upp till guldet innan finalen var sex träffar. Bland hans övriga meriter hittills utmärker sig guld i världscupfinalen i Dubai 2005, guld i världscupfinalen 2008 i Minsk,VM-silver 1999, EM-guld 2003, 2004 samt 2012, och EM-silver 2006 respektive 2008. I början av 2009 satte han inofficiellt världsrekord med 196 träff av 200 möjliga. Totalt 25 Internationella OS, VM, EM, WCF, WC medaljer på meritlistan.

 

Den fyrfaldige olympiern – Håkan Dahlby
2018-08-14 | ACTIVE TRIPS

Vi har träffat den fyrfaldige olympiern och OS silvermedaljör i dubbeltrap skytte – Håkan Dahlby. Han har legat bland världstoppen och eliten i över 17 år. Vi pratar om hans resa och nyckeln till hans framgångar och vi undrar om får vi se honom i ett femte OS i Tokyo 2020? 

Hur kom det sig att du började med skytte?

1972 – Jag sitter i pappas knä och får se när pistolskytten Ragnar Skanåker vinner sitt första OS. Jag minns att jag sa något i stilen med, det där verkar fräckt! Och pappa sa, då måste du börja med en idrott som är en OS-gren. Där och då var det ett frö som såddes, en idé och framför allt en stark vilja att vara med i OS och vinna medalj. Men resan dit har inte varit spikrak. Håkan stannar upp en kort stund och forsätter – När en tanke tänks tillräckligt många gånger och kombineras med en stark vilja och utförande då manifesteras tanken.  

Redan i 8 års åldern tränade Håkan luftgevär och när han var 15 år blev han svensk juniormästare i kaliber 6,55 300 meter mauser. Men i den åldern var det mycket roligare med brudar och fester så skyttet fick vila ett bra tag till fördel för motorcross - där brudarna fanns och sen arbete utomlands som reseledare säger Håkan och skrattar. Roliga minnen skapades men kroppen (levern) behövde en time-out så jag kom hem igen och drog igång skyttet på nytt 1990.

Som svensk mästare i nordisk trap var han på plats som åskådare i OS i Barcelona 1992. Det var då dubbeltrap visades som en uppvisningsgren. (Uppvisningsgren är en sport i vilken man arrangerar tävlingar för att marknadsföra själva sporten, framförallt vid olympiska spelen men även vid andra sportarrangemang.) Då tänkte jag och pappa som också var med, är det nån gång jag ska satsa på en OS-gren så är de nu, när alla är lika oerfarna. Men problemet i Sverige är att det är skralt med sponsorer för vissa OS-satsningar. Så det var först när SOK (Svenska Olympiska Kommittén) gjorde en extra ansträngning och ringde upp mig i januari 2003 det tog fart på riktigt. Och det var även först då jag fick min första mentala coach-Kristiina Pekkola.

Hur mycket har mental träning betytt för dig?

- Den mentala träningen har varit avgörande med tanke på skyttet är en mental sport och det är oerhört viktigt att hålla sig kall när det smäller. Min första coach, Kristiina, lärde mig att arbeta med positiva målbilder. Det var hon som tipsade om att jag skulle se min målbild det första jag gjorde när jag vaknade på morgonen och det sista jag såg innan jag la mig på kvällen. Så jag tog henne på orden och tatuerade in OS-ringarna och Aten 2004 på min högerarm, innan jag ens hade fått en plats i OS-truppen. Folk trodde jag var tokig. Men jag menade allvar, jag skulle med och det gjorde jag. Fem månader senare efter SOK:s samtal blev jag Europa mästare och fick min plats i OS i Aten. Det gäller att vara dedikerad till sitt mål.

Hur mycket av prestationen skulle du säga är mental träning vs fysisk träning?

- På elitnivå och i ett OS final är alla lika tekniskt duktiga i sitt utförande då är det den mentala styrkan som kommer avgöra. De mentala förberedelserna är a och o och det märktes i synnerhet kvällen innan OS-finalen i London.

Jag hade bjudit in ett 40-tal av mina närmaste vänner. Men kvällen innan fick jag veta att biljetterna jag hade beställt långt tidigare var inlåsta i nåt system och de inte komma loss. Mitt nätverk och stöttning var på plats men frågan var om de kunde komma in i stadion och vara på plats väl när det gällde. Den natten blev inte så mycket sömn och på OS-dagen var jag på skjutbanan redan klockan 06.30. Allt löstes bara timmarna innan finalen drog igång men jag kan helt klart säga att utan mina mentala förberedelser så hade den situationen haft en direkt negativ inverkan på min prestation. Så det gäller att vara förberedd, allting kan hända och allting händer, lös problemet och sedan fokusera på uppgiften! Det finns ingen simultankapacitet. Att ha många bollar i luften blir inget perfekt, bara halvdant.

Foto: Marco Dalla Dea

Foto: Marco Dalla Dea

Vad tror du är nyckeln till att du har kunnat hålla på så länge, förutom din passion för sporten?

- Jag hatar att förlora. Jag vill bli bättre och har drivet och viljan för det. Jag vet att det finns nycklar till det, gäller att hitta rätt nyckel bara. Resan är som en labyrint, aldrig rak. Det gäller att kunna vända när man kommer till en återvändsgränd. Jag vågar att prova nya vägar och är duktig på att sätta ord på vad som gör att jag presterar som jag gör. Och det gör att kan analysera mina prestationer och sätta in rätt åtgärder, så tekniskt sätt blir jag fulländad. Resan är allt, det är tjusningen du får en massa erfarenheter, positiva som negativa. Det just de positiva man plockar fram i mentalträning. Hjärnan kan inte skilja mellan verklighet och en tänkt tanke.

Hade du velat ändra på något om du hade kunnat vrida tillbaka tiden?

- Tyvärr har familjet blivit åsidosatt en del för att jag ska nå mina mål. Det är väldigt tråkigt men så ser det ut man måste vara egoistisk under vissa perioder när man satsar för ett OS. Dock ångrar jag att jag inte tillbringade mera tid med mina föräldrar och framför allt med min pappa i slutskedet av hans liv. Pappa gick bort 2012 och mamma 2013 men jag fanns vid hennes sida i slutskedet.

Håkan med sonen Oskar. Foto: Marco Dalla Dea

Håkan med sin fru Charlotta och sonen Oskar. Foto: Marco Dalla Dea

 Och när jag frågar honom om vi får se honom i ett femte OS-Tokoyo 2020 – skrattar han och säger tveksamt:

- Nej men man vet aldrig.

 

Parissa Keyassa – Grundare Active Trips


Resumé skyttekarriär

Håkan Dahlby deltog i OS-finalen 2004 i Aten. Därefter kvalade han in till OS i Peking 2008. Som ett av Sveriges främsta guldhopp i OS 2008, kvalade han inte in till finalen. I OS i London 2012 vann han silver. Under OS-finalen i London tog han sig vidare till finalen som femma av sex skyttar. Inför finalen hade Dahlby tre poäng upp till medalj, men under finalen var Dahlby bästa skytt med 49 av 50 träffar. Det gjorde att han klättrade upp bland placeringarna och slutade till slut på andra plats, endast två träffar efter totalsegraren. Avståndet upp till guldet innan finalen var sex träffar. Bland hans övriga meriter hittills utmärker sig guld i världscupfinalen i Dubai 2005, guld i världscupfinalen 2008 i Minsk,VM-silver 1999, EM-guld 2003, 2004 samt 2012, och EM-silver 2006 respektive 2008. I början av 2009 satte han inofficiellt världsrekord med 196 träff av 200 möjliga. Totalt 25 Internationella OS, VM, EM, WCF, WC medaljer på meritlistan.

 

ACTIVE TRIPS JUST NU
67
RESMÅL
22
AKTIVITETER
103
RESOR

FÅ ERBJUDANDEN & INSPIRATION


FÅ ERBJUDANDEN & INSPIRATION


VÅRA PARTNERS